Oglad

Imorgon ska jag ta ett jättekliv utanför min "trygghetszon". Jag ska göra något jag inte gjort på ganska exakt tre år. Därför känner jag mig lite oglad ikväll. Inte oglad som i ledsen utan mer som orolig och ganska nervös. Alltså oglad.

Jag ska börja på ett nytt jobb. Sedan sommaren 2009 har jag bara jobbat på ställen jag känner till och har arbetat på innan. Bara det säger en hel del om hur jag är som person, därav min nervositet. Jag och Sälen sommar har avslutat vår relation. Jag krävde mer än vad den hade att erbjuda. Mer om det en annan gång.

Åter till morgondagen. Alltså nytt jobb. Här i Karlstad. Än så länge extra. Egentligen helt perfekt och precis så jag vill ha det i sommar. Jag kan träna nästan hur mycket jag vill här på SATS och jobba några dagar i veckan, samtidigt som jag bor kvar hemma. Så varför sitter jag då här och är oglad?
Det är alltid pirrigt att komma till ett helt nytt ställe där man inte vet hur saker och ting funkar, med allt vad det innebär. Vad fjantigt det låter, för det är nog egentligen bara det jag är så sjukt nervös för. För när jag väl är där tror jag bitarna faller på plats, och gör dem inte det, då frågar man, det har jag lärt mig! Och alla som redan jobbar där måste ju också ha varit nya någon gång, så är det ju bara.

Konstigt kanske, men det känns allt lite bättre redan nu så nu kan jag nog njuta av premiären av "Allsång på Skansen", sova gott inatt, köra ett gött spinningpass på SATS imorgon och sedan göra premiär på nya jobbet. Det kommer nog gå galant det här (men det är ju schysst om ni håller tummen för mig utifall att liksom)! :)