Tjejvättern 2011

För exakt en vecka sedan var det dags för min första start i Tjejvättern. Det var lite pirrigt innan start men jag hade aldrig funderat över hur långt jag skulle cykla, distansen kändes aldrig som något problem. Men precis innan start slog det mig "jag ska ju cykla 10 mil, det är ju skitlångt!".

Vi startade i grupper om ca 60 cyklister varannan minut och blev sedan eskorterade av damer på MC ut till landsvägen. Där la jag mig bakom några som såg ut att ha koll, men det gick inte fort. Eftersom jag inte cyklat så långt innan tänkte jag att det kanske var bra att hålla det låga tempot, så att jag orkar hela vägen. I alla fall trampade jag på, cyklade förbi en del folk, blev omcyklad av andra, tills jag efter ca 2 timmar kom till första depåstopp. Där var det kaos! Tjejer överallt och cyklar överallt! Jag knödde in mig i folkmassan och fyllde snabbt på vattenflaskan, fick med mig en banan och sen åkte jag vidare. Härefter kom den första (och den enda) stigningen. Jag följde många andras exempel och gick uppför backen, för den var smal och brant. Halvvägs upp planande det ut och jag hoppade upp på cykeln och cyklade uppför den andra halvan. Sedan väntade en lång utförs/plattkörning, gött!

Kom så småningom fram till depå nr 2 och var här halvvägs! Hade med mig macka som jag käkade och fick lite blåbärssoppa i depån. Behövde göra ett toabesök men kön var så sjukt lång så jag stod över det. Ville helst inte spendera 10 min i kö..Här kollade jag på klockan och såg att jag bara varit ute i 2h 15 min och med en snabb ekvation räkna jag att om jag håller det här tempot hela vägen kommer jag ju på ca 4,5 h!! Hade räknat med en tid på 6 h..

Fick go medvind efter depå nr 2 vilket var väldigt skönt!

Tillsist kom jag fram till depå nr 3 och bara 21 km kvar till mål. Här tvingade jag i mig ½ kopp kaffe (koffein är ju alltid bra för att öka prestationen) och lite choklad. Toakön lika lång här så jag får väl hålla mig, tänkte jag..

Sen var det bara att tuta och köra in i mål. Tryckte i mig lite dextrosol och försökte hitta nån att hänga eftersom här blev det mer motvind. Lyckades sådär med att hitta nån med bra tempo..

Det var riktigt skönt när man kom in i Motala igen och det bara var kilometer kvar istället för mil.

Väl i mål var det mest rumpan som klagade, kroppen kändes ändå rätt fräsch.

Kom in på dryga 4,5 timme och förvånade både Martin och mina föräldrar (och mig själv).

Nästa år ställer jag in siktet på 4 timmar!!

Nu är det dags att ladda om för Karlstads stadslopp om några timmar!