Lidingö tjejlopp

Tänkte skriva en liten summering från sista delen av min tjejklassiker, nämligen Lidingö tjejlopp. Det började rätt trist med att jag fick ont i halsen på torsdagskvällen (loppet gick på efterföljande söndag), jobbade fredag kväll men kände mig halvsjuk och natten mot lördag brast hela goa förkylningen ut med tillhörande feber. Låg hemma i sängen på lördagen men på kvällen bestämde jag mig ändå för att åka till Gävle och springa dagen efter. Sagt och gjort, kom till Gävle och på söndagsmorgonen åkte vi mot Stockholm. Jag kände att jag måste genomföra den sista etappen, i värsta fall får jag väl krypa runt, men i mål skulle jag!

Jag stod i fjärde startledet och det kändes som att alla rusade iväg när startskottet gick och jag hängde på där, men ganska snabbt kom en uppförsbacke så då lugnade jag ner mig och började gå. Med ens blev det ganska trångt också, knappt man kunde springa tre personer i bredd. Varvade gång med lite jogging och kom fram till första vätskekontrollen efter ca 3 km. Där var jag lite för glupsk och hällde i mig diverse vätskor och tänkte inte på att det rann utanför munnen och ner på tröjan där jag fäst min MP3-spelare. Så nån minut senare var den ur funktion och jag hade 2/3 kvar att springa (och jag hatar att springa utan musik, tycker det känns mycket tyngre). Så jag gick ett tag och kom sen på att jag hade ju min gamla mobil med mig som nog innehöll musik, även om det skulle vara gamla låtar. När jag väl fick igång den (den är lite trög i menyerna) fanns det bara två låtar, Skyll inte på Hugo från Björnes magasin och Lars Winnerbäck som sjunger Nu grönskar det i nån specialutgåva för Sommar i P1. "Jaha, bättre än inget", tänkte jag och satte de två låtarna på repeat. Tur ingen hörde vad jag lyssnade på för då hade de nog börjat undra :)

Musiken gick på repeat i några kilometer tills jag blev hjärntvättad av Björnes röst och då kom jag på att det finns radio på mobilen så de sista två kilometrarna fick jag in nån halvbrusig rock-kanal. Så det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, men i mål kom jag ju, och det var faktiskt målsättningen för dagen.

Efter en klassisk orienteringstävlings-dusch (=utedusch) åkte jag och Martin och hälsade på en kompis som pluggar på Bosön som ligger på Lidingö där loppet var. Vi fick en liten guidad rundtur och det kändes nästan som ett eget litet samhälle därute vid vattnet med studentbostäder, många olika idrottshallar och fotbollsplaner. Det låg något litet samhälle med lite villor och en ICA-butik i närheten och om man inte tänkte på detkändes det inte som Stockholm. Om jag någon gång får för mig att plugga och blir sugen på att läsa nåt som finns på Bosön skulle jag definitivt kunna tänka mig att bosätta mig där.

Vanligtvis har jag lite fördomar om hur det skulle vara att bo i Stockholm med kriminalitet, bara en massa lägenheter på liten yta och fruktansvärt mycket människor.

Här är den beryktade, ruggigt branta Abborrbacken. Såg nog ingen som sprang/joggade uppför (bilden lånad från google.se)