Det man inte kan få

Varför vill man alltid ha det man inte kan få? Just nu önskar jag mig inget annat än en månads arbetslöshet för att hinna ikapp mig själv. Jag har en hel del att fixa med bilen, jag har en massa att plocka ihop och städa här hemma och jag vill kunna träna på SATS hemma för att kunna gå på alla roliga pass som inte finns här.

Samtidigt, när man är utan jobb och utan inkomst är allt man drömmer om ett jobb. Nästan vilken som helst, för att få en sysselsättning och en inkomst.
Varför finns det ingen balans och varför blir man aldrig nöjd? Kan vi inte bara finna oss i situationen som är och njuta av det vi har istället för att våndas och sakna det vi inte har?

Jag vet att jag borde vara nöjd med att jag har ett jobb, någonstans att bo och hela det där kittet. Jag vet att jag har det bra, i jämförelse med så många andra. Men jag kan inte låta bli att sakna och längta efter det jag inte har.