Dagens sinnesstämning: arg, besviken och putt!

Kan börja med att berätta att jag fick betala 105 fruktansvärda kronor för att få batteriet bytt i min pulsklocka. Vart är världen på väg?!


Jag kom precis hem från ett spinningpass på SATS Färjestad och jag måste få lufta mina tankar lite. Menar absolut inte att det jag säger är det enda rätta och det enda riktiga, det är det här jag har lärt mig genom åren och det jag anser vettigt.

Instruktören börjar passet med att förklara att det är en gul spinningklass vi är på (gul=den lättaste nivån) och alla gula klasser ser likadana ut, både sett till musik och upplägg och intsruktören följer bara det givna schema hon fått. Jag tänker: öööh, jaha, men vad kul det måste vara att köra den klassen (noooot!). Vare sig klockan är 07 på morgonen eller 18 på kvällen har de alltså SAMMA pass. Vem tänkte där?! Hur känns det att komma (kanske första gången man går på spinning) klockan 07 på morgonen och den andra låten i passet är rusher?!! Kroppen är säkert jättevaken och alert klockan 07 på morgonen och redo att göra snabba rusher på cykeln...

På KMTI fick jag tidigt lära mig på morgonspinningen att en lång uppvärmning är jätteviktigt och är man inte varm efter instruktörens uppvärmning tar men en låt till och värmer upp till, samt att man inte kan förvänta sig att prestera samma sak som man gör på ett spinningpass på kvällen när kroppen har varit vaken hela dagen. Låter vettigt, tycker jag!

Kan dra en parallell. Jag ska köra en nybörjargrupp med vuxna (skidlektion) och skulle jag köra med en "SATS-filosofi" ska jag alltså följa det givna upplägget jag har fått. Strunt samma om det är en totalkass grupp som aldrig lär sig åka lift eller en supergrupp som tar sig nedför en röd backe redan andra dagen. Klart man anpassar lektionen och övningarna efter eleverna och omständigheterna (t.ex. väder, elevernas förutsättningar osv.)

Som instruktör tycker jag att man ska anpassa sitt ledarskap och passet efter omständigheterna helt enkelt!

Okej, vidare till stretchen. Den stretchen av vaderna var det tokigaste jag har varit med om. I nio fall av tio stretchar man vadera genom att sätta upp foten mot någon del av cykeln (eller väggen). Men inte denna gången. Nu skulle vi stå upp på tramporna (kom ihåg att detta fortfarande är en gul klass= nybörjarklass med förstagångsspinnare) och vinkla ner hälen mot golvet och på så sätt stretcha vaden. Ett, enligt mig, helt okej sätt om instruktören var helt säker på att alla deltagare hade cykelskor och var vana cyklare, men här hade långt ifrån hälften cykelskor. Då sitter man ju fast i trampan och risken att foten lossnar är typ obefintlig. För majoriteten som använder korgarna på tramporna är ju risken att foten trillar ur korgen överhängande och därmed finns risken för skador.

Jag fick prova denna stretch en gång på KMTI men när intruktören upptäckte att jag inte hade cykelskor valde hon den "vanliga" övningen istället.


Vidare skulle jag gärna vilja veta varför man stretchar sidan av överkroppen efter ett spinningpass?! När man cyklar är det benen och hjärtat som jobbar. Det är klart, jag tittade inte alltför noga på hur instruktören cyklade men om hon använde sidan av överkroppen måste det ha varit väldigt ofunktionellt...


Till sist måste jag erkänna att det är väldigt svårt att sitta bekvämt på en sadel som lutar framåt, det blir liksom som en rutschbana. Detta var något som påpekades redan under invigningshelgen för en månad sen. Det går inte fort på landet...


Sammanfattningsvis tycker jag att på en nybörjarklass ska man vara noga med att alla deltagare får med sig tekniken på rätt sätt, peppa och lägga passet på en bra nivå, hålla det ENKELT.

Skönt att få lufta sina åsikter lite men jag menar som sagt inte att det jag tycker är det enda rätta. Kort och gott, jag tränar hellre på KMTI!

Idag blir det lördagsgodis och se fram emot en ny träningsdag imorgon, på KMTI!